De vet vad du gjorde förra sommaren

Fuckar du upp så är du fuckad. Det är kontentan jag fick av en två dagars kurs i databasjournalistik. Excel är en skoningslös älskarinna, väldigt mycket böjd åt det sadomasochistiska hållet.

Det finns liksom inget rum för tabbar med Excel. Får du en enda liten siffra, bokstav eller semikolon fel så är din tabell värdelös. Det tjänar ingenting till att smickra mistress Excel med vin, rosor och förklaringar, hon är lika omedgörlig som Saga Norén från Länskrim Malmö.

Men det funkar åt andra hållet också. Får du allting exakt rätt, och om du ställer de rätta frågorna, då ger hon dig allt du vill ha och mycket mer.

Jag är ingen Excel-man, jag tycker om att måla med lite bredare pensel och har ibland lite ont om tålamod. För småpetigt helt enkelt. Men jag har gott om kolleger som älskar den här sortens grejer. De kan sitta och gräva i statistik och databaser i det oändliga och hitta samband som ingen ens visste var där.

Men finns de sambanden där – och de finns – så är det någon av mina grävande kolleger som hittar dem. Förr eller senare. Och när de är färdiga med sitt jobb så kommer det inte att vara tråkiga tabeller och kalkylblad, det kommer att vara ytterst visuella och väldigt tydliga kartor över exakt hur, var och när du fuckade upp.

Det är som om många politiker fortfarande inte skulle ha fattat det här. Trots åratal av Tobleronegate, kikkelikort, trädgårdsskötsel-sms och vem vet vad. De där allra mest uppenbara prylarna. Med ljusår kvar till den nivån där någon Snowden börjar bli intresserad.

Men så är de ofta uppvuxna i en annan tid då det inte var så noga. Man kunde skyla över saker på den tiden. Förklara bort saker. Och framför allt så hamnade inte allting på internet.

Inte för att juniorgardet alltid är mycket smartare. Varje ny (och gammal) generation som stiftar bekantskap med webben måste tydligen lära sig det här. Det är inte som att luta sig med handen mot en het grill. Evolutionen har försett oss med en reflex som får oss att dra undan handen om vi nuddar vid någonting hett, innan vårt medvetna jag ens fattar att det bränner.

Internet funkar ju som tandkrämstuben vars innehåll du klämmer ut i en enda stor hög på bordet framför dig. Är tandkrämen utklämd så finns det inget sätt i världen att få den tråttad tillbaka in i tuben. Det du klämmer ut är kvar där ute. What happens on the Web stays on the Web.

Och sedan, förr eller senare, kommer någon av mina grävande kolleger som har ett förhållande med mistress Excel gående. Och sedan är det kört för dig.

Hur svårt kan det vara: Saker har följder. Följder som kan radas upp i en Exceltabell och samköras med Google Maps. Det är som om det här inte heller riktigt skulle ha gått upp för Juha Sipilä och hans regering.

Jag menar, det är helt okej med yviga gester, djupa brösttoner och snärtiga oneliners. Läget är det och det, vi gör si och så vilket leder till dittan och dattan. ”Kom igen nu, alla med!”

Problemet är bara det att det väldigt fort blir uppenbart om du inte har backat upp din plan med substans. Har du inte gjort din hemläxa så kommer det kvickt som ljuset att synas i statistiken.

Fattar du beslut som leder till att konsumenternas förtroende utarmas så kommer det inom väldigt kort att höras irriterade harklingar från tjänstemännen och statistikerna. Sådana harklingar är som parningsläten för Excel-nördarna. Och ungefär i samma veva drabbas konsumenterna av köpförstoppning.

Vilket får företagen att reagera med uppsägningar vilket leder till ännu sämre konsumentförtroende och så är den onda spiralen ett faktum.

På sextonhundratalet var det möjligt för en kung eller påve att förklara sig ut ur följderna av deras dåliga beslut. Man kunde alltid hänvisa till ”Guds vilja” eller så sköt man skulden på någon annan. Eller så sköt man helt enkelt bara någon.

Det låter väldigt uppenbart och självklart när man skriver ut det här: det funkar inte så längre. Spåren är nästintill omöjliga att sopa bort, vilket på allvar får en att undra vad idioterna på Volkswagen egentligen trodde att skulle hända då de fingrade på sina motorer så att de skulle verka renare i avgastesterna.

Klåpar du så blir du fast. End of story. Det var det här som major Edward Murphy menade med sin berömda lag. Han menade aldrig att allting automatiskt kommer att gå åt helvete, bara att det som kan gå åt helvete med din plan kommer att göra det om du inte åtgärdar det i god tid.

Är din politik dålig så får det resultat som kommer att ledas raka vägen till dig. End of story.

Är du en populistpolitiker med över tjugo år av skrikande från oppositionen bakom dig så finns det ingen smekmånad, ingen mjuklandning, ingen övergångstid.

Visst, du kan fortsätta med dina finurliga små anekdoter och citatvänliga käftslängar. Men backar du inte upp det med en konsekvent, kompetent och tydlig politik som är hårt grundmurad på fakta och med rötterna djupt i verkligheten ända från ruta ett, tja, då kommer det att skita sig för dig så fort mina kolleger med Excel-fetischerna lär sig hur man stavar ditt namn.

Och de är väldigt bra på att stava! Mistress Excel vägrar ligga med dem om de inte får varenda en stavelse rätt.

Ännu värre, de känner webbgrafiker och -designers. Typer som kan visualisera vad som helst så att publiken bara kan fälla en tyst tår av hänförelse över hur fullständigt uppenbart, tydligt och logiskt det där är. Hur fullständigt självklart det är vem som har klåpat!

Det politiska minnet må vara kort men miss Excel glömmer aldrig någonting.

Intressant nog så kommer inte mistress Excels puls att höjas det minsta lilla ens i det här skedet, när massmedia, some och bloggarna äter din lever med favabönor och en god chianti.

Jaså, du kan förklara? Varsågod bara, faktum är att ursäkter framstammade i panik är det enda som någonsin har fått miss Exel att le en smula.

Fast inte med ögonen.

Advertisements

Publicerat av

marcusrosenlund

Vetenskapsjournalist, allmän pratmakare och inbiten fotoentusiast.

2 reaktioner till “De vet vad du gjorde förra sommaren”

  1. Databasjournalistik är ju mycket bra och fullständigt nödvändigt i dagens värld. Men Excel är verkligen inget bra alternativ! Vilket program som helst som kan hantera en relationsdatabas är ju bättre, nu finns det ju lätthanterliga program som MS Access eller LibreOffice Base.

    Liked by 1 person

    1. Du har säkert rätt. MS Access hörde också till kursen som jag skrev om. Jag borde kanske ha formulerat det annorlunda; Excel var bara ett exempel på redskapen som databasjournalistiken har till sitt förfogande.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s