”Stig bor inte längre här”

Av förekommen anledning så tillbringade jag veckoslutet med att tänka på gångna tider och personer som inte längre är bland oss.

Saken är alltså den att jag ska skriva en teaterpjäs som delvis och löst är baserad på mina egna erfarenheter och minnen. Och hur det nu råkade sig så kom jag att tänka på min pappa, trots att han eller någon figur som baserar sig på honom inte ens finns med i pjäsen som jag skriver.

Det slog mig att jag fortfarande, alla dessa år senare, minns hans telefonnummer utantill, från åren då han bodde i Finspång i Sverige. Då när vi ännu talade med varandra. Då när jag brukade ringa upp honom varje vecka och berätta vad jag hade gjort och tänkt på.

Innan jag slutade ringa.

För det var inte han, det var jag som upphörde med att både ringa och ta emot samtal från min far, utan förvarning och att ge någon förklaring (även om jag hade en i mitt tycke väldigt giltig orsak att inte ha någon kontakt med pappa längre).

Och så gör man ju bara inte. Det är värre än att göra slut med någon via sms, eller vad kidsen än gör numera.

Han gjorde många onda, nästan oförlåtliga saker under sitt liv. Men inte den här. Den här var en av mina.

Mina minnen av min far är få, de är fragmentariska, de är färgade av rädsla och av det lilla barnets okunskap om hur vuxna mänskor funkar, varför de är som de är och gör som de gör. De utgör sannolikt inte hela sanningen om de saker som hände, och de är säkert delvis orättvisa mot honom.

I och för sig så är sanningen antagligen i vissa fall till och med värre än det jag minns och tror mig veta om honom.

Det enda jag vet med säkerhet är att det är för sent att ringa och fråga honom nu, för han har varit död i mer än tio år. Så det hjälper inte att jag fortfarande minns hans telefonnummer utantill. De har antagligen inte ens trådtelefoner i Finspång längre.

Jag minns inte värst många siffror i relation till min far. Jag minns inte hur lång han var (bara att han inte var värst lång. Mina två meter kommer från min morfar), jag minns inte hans födelsedatum eller vilket år han blev färdig från Soc & kom, jag minns inte hans skonummer. Etc etc.

Men jag minns hans telefonnummer från cirka 1982. Det är: 990 46 122 19 XXX.

Jag x:ade ut de tre sista siffrorna. Inte för att jag tror att nån som läser det här skulle få för sig att ringa dit. Men man vet ju aldrig. Jag skrev som yngre (i internets barndom) ett mejl till en man i Korea vars namn betydde någonting snuskigt på finska. “Bara så du vet”.

Det här kändes av någon orsak viktigare än att ringa min egen far så länge han ännu andades. Tydligen.

Advertisements

Publicerat av

marcusrosenlund

Vetenskapsjournalist, allmän pratmakare och inbiten fotoentusiast.

2 reaktioner till “”Stig bor inte längre här””

  1. ”Att förlåta är att sätta en fånge fri och upptäcka att den fången var du själv.”
    (Eng original Lewis B. Smedes)

    Förlåtelse och försoning ger oss frid i själen. Tyvärr inser vi det oftast först när det är för sent.

    Liked by 2 people

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s