”Oikeutta, ei pommeja”

Helsingfors, 22.3 2003.

Medges, jag är inte värst ivrig när det kommer till demonstrationer. Det beror säkert delvis på att jag är något av en introvert, jag känner mig inte riktigt bekväm i folksamlingar.

Jag har heller aldrig varit aktiv inom politiken eller idkat någon form av medborgaraktivism. Lite lat är jag också, det kan jag inte förneka.

Men det kommer tillfällen då man inser att det är nu eller aldrig. Man inser att om det finns en demonstration man borde gå på så är det den här. Den som går av stapeln i Helsingfors centrum nu på lördagen.

Jag har på känn att det kommer att vara en av de där grejerna som man minns efteråt. Jag hoppas innerligt att jag kommer att minnas händelsen som dagen då saker och ting vände mot det bättre.

Som jag brukar säga, jag tänker inte hålla andan i väntan på att så sker. Men jag hoppas. För en som jag som inte tror blir hoppet desto viktigare.

Tretton år har gått sedan jag senast deltog i en demonstration. Den var för övrigt min första. Det var Irakkriget som var temat den gången. Lägg förresten märke till hur högljutt och entusiastiskt kören på Senatstorget ropar på svenska (klicka på YouTubevideon högst upp. Det är jag själv som filmade).

Få se hur det kommer att låta inkommande lördag. Blir kören av röster ännu större och ljudligare den här gången? Man kan alltid hoppas, men man kan göra någonting ännu bättre: man kan dyka upp.

Mer info hittar du här.

ska%cc%88rmavbild-2016-09-22-kl-20-09-11-kopia

 

Advertisements

Publicerat av

marcusrosenlund

Vetenskapsjournalist, allmän pratmakare och inbiten fotoentusiast.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s