…måtte det bli bättre än det som tar slut!

2016 har varit ett besynnerligt år för mig personligen. Ett omtumlande år. Mycket otrevligt har hänt, och mycket som hade varit ännu otrevligare har låtit bli att hända. Jag är fortfarande inte riktigt klar med att smälta alltsammans. Men jag lever, och det är alltid någonting.

Mycket trevligt har naturligtvis också hänt. Om inte annat så lämnar jag 2016 bakom mig som en lite mer erfaren, och vem vet, kanske till och med lite klokare människa.

Desto mer tänker jag inte säga om det här året. Den som på riktigt är intresserad av mitt 2016 kan ju bläddra bakåt i den här bloggen. Det mesta, åtminstone de viktigaste sakerna, finns här.

Apropå ingenting så uträttade jag nyss en av nyårsaftonens viktigaste ritualer: jag tittade på Der 90. Geburtstag oder Dinner for One (”Grevinnan och betjänten” på svenska, trots att Miss Sophie inte är grevinna), i direktsändning såklart, fast den här gången via Arenan.

Numera kan jag förhålla mig till den här TV-klassikern på ett avspänt sätt, men det fanns en tid, under den senare delen av 80-talet, då programmet var nära att leda mig i fördärvet.

Det här var vid tiden då jag för första gången stiftade bekantskap med alkohol. Och då hade jag ju redan hunnit se Dinner for One åtskilliga gånger och alltid funnit den väldigt lustig. Speciellt det här med hur James blev fullare och fullare medan han serverade olika middagsdrycker åt Miss Sophies gäster – och skålade i deras namn.

Det var ju superkomiskt, och jag uppfattade det som att det är så här intensivt som man ska dricka för att ha så roligt som möjligt (Dinner for One är alltså 18 minuter lång och James hinner som vi vet bli fullständigt plakat på den tiden).

Så mina första fyllor blev ju just så komiska och överdrivna som James i Dinner for One. Inklusive drickande av minst fem olika sorters alkohol på en så kort tid som möjligt, och snubblande på inbillade tigerhuvuden. Och bortschabblade preussiska klacksaluter à la Amiral von Schneider.

Synd bara att NDR aldrig gjorde en fortsättning till sketchen, ”Hangover for One”. För ingen hade ju förberett mig på mandolinbaksmällan som följde av att fira som Freddie Frinton.

Nå, lyckligtvis så kom jag över den här fasen i mitt liv rätt så fort.

Hur som helst: den här tyska TV-klassikern från 1963, enligt Guinness rekordbok världens flitigast repriserade TV-program, är ju en självskriven del av nyårsaftonen i otaliga länder från Färöarna till Australien, förutom i Norge, där den sänds på julafton. Hur tänkte de då?

Visste ni förresten att den gamla music hall-sketchen, som i sin TV-version spelades in inför en levande publik, går på engelska trots att det var på tysk TV, för att Freddie ”James” Frinton vägrade tala tyska på grund av andra världskrigets händelser som han inte kunde släppa. Eller så sägs det åtminstone.

Tyska pengar tycks hur som helst ha varit OK. Freddie Frinton och May ”Miss Sophie” Warden fick 4150 D-mark per skaft av NDR som ersättning för sina skådespelarprestationer.

Själva sketchen skrevs ursprungligen av den brittiska författaren Lauri Wylie på 1920-talet, och Frintons premiär som butlern James ägde rum 1945. Rollen som Miss Sophie spelades i början av May Wardens dotter Audrey Maye.

Dinner for One blev Wylies största publiksuccé någonsin. Han tjänade dock inte mycket på det hela; författaren dog utfattig 1951 i husvagnen där han bodde och Freddie Frinton lär i det skedet ska ha köpt rättigheterna till minipjäsen. Den ingick också senare i revyer på Broadway.

Förresten så var snubblandet på tigerpälsens huvud inte avsiktligt från början. Freddie Frinton snubblade i något skede på tigerhuvudet av misstag och publiken tyckte att det var så roligt att Frinton gjorde det till en del av sketchen.

Slutligen, råkar ni ha vägarna förbi Kiel nu på nyårsafton så lär vissa restauranger där ska servera en meny inspirerad av Dinner for One. Huruvida det också inkluderar obligatoriskt råsupande för manliga gäster, det vet jag inte. Men tyskarna brukar ju ta sådant här med detaljer på allvar.

Anyway: Gott nytt år, allesammans!

Advertisements

Publicerat av

marcusrosenlund

Vetenskapsjournalist, allmän pratmakare och inbiten fotoentusiast.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s