De farligaste förändringarna är de som sker tillräckligt långsamt

Det följande är ett utdrag ur ett tal som jag höll för gymnasister från Grankulla, Vanda och Kyrkslätt som inledning för årets Global Day i Grankulla Samskola den 9.5.

Föreställ er en restaurang. Folk sitter och äter vid borden. Ett av borden är lite speciellt, filmteamet har manipulerat bordet en aning. Det är alltså ett runt bord med ett ben i mitten. Och filmteamet har byggt in en hydraulisk pump i bordets ben.

Vad den här pumpen gör är alltså att den höjer bordet, mycket sakta. Så sakta att de som äter inte märker det.

Sakta och obemärkt stiger bordsskivan.

Så när restauranggästerna kommer in och sätter ned sig och börjar äta, då är bordsskivan på normal nivå. Men an efter som de äter så höjs den, så att när de har kommit till desserten är bordsskivan uppe under hakan på dem.

Och grejen är att de inte märker någonting. De bara fortsätter äta som om ingenting hade förändrats.

Och jag påstår att vi alla är lite av den sorten när det kommer till förändringar i samhället och omgivningen. Går det tillräckligt långsamt så lägger vi inte märke till det. Vi människor är otroligt bra på att anpassa oss. På gott och ont. Vi anpassar oss till saker som vi definitivt inte borde anpassa oss till.

Destruktiva förändringar i klimatet och miljön är ett par av de här sakerna.

Jag fyller femtio år nu i höst. Det är helt galet, jag känner mig inte det minsta medelålders. Jag lyssnar fortfarande på samma musik som då jag var i er ålder. Iron Maiden, Anthrax, Led Zeppelin.

Och Talking Heads.

And you may find yourself in a beautiful house
With a beautiful wife
And you may ask yourself, well
How did I get here?

Hur kom jag hit? Hur blev jag den här människan, med två barn, inget hår och grått skägg? Exakt när hände det? Jag menar, varje morgon då jag har vaknat, har jag sett ut exakt lika som på kvällen då jag gick och lade mig.

Ändå har den här förändringen helt tydligt ägt rum.

Men ännu viktigare: vad hände med världen omkring mig? När försvann fiskarna från vattnen kring holmen där jag tillbringar somrarna? När förvandlades det klara havsvattnet till ärtsoppa?

När blev vintrarna svarta, milda, regniga och hala? När försvann hälften av den arktiska havsisen och hälften av alla världens ryggradsdjur?

När blev vi dubbelt fler på den här planeten? Vi var fyra miljarder när jag gick i skolan. Fyra. Det bor snart lika mycket folk bara i Kina och Indien som det fanns i hela världen då jag föddes.

När blev det normalt att det springer omkring nazister med hakkorsflaggor på gatorna mitt på blanka dan? När blev rasister till “invandringskritiker”?

Snart sitter vi här med bordsskivan under hakan, och för de flesta av oss är det business as usual. ”Har det inte alltid varit så här?” NEJ! Det har det inte! Allt det här var långt ifrån normalt när jag var i er ålder.

Se er omkring i världen som ni växer upp i just nu och notera det som är normalt så att ni kan jämföra med läget då ni fyller femtio. Ni kommer att märka att bordsskivan har rört sig.

Åt vilket håll, det återstår att se. Och det har ni själva åtminstone i viss mån en möjlighet att påverka.

Annons

Kristendom och ärkenationalistisk högerpolitik, en konstig kombination

Sananen viikonvaihteeksi.

Hesari skriver om den nya, extremkonservativa kristna ytterhögern som vädrar morgonluft i Finland just nu.

Det här är någonting som jag aldrig har fattat. Varför väljer de här religiösa, über-patriotiska krafterna alltid uttryckligen kristendomen som drivkraft för propellerhatten? Jag menar, kristendomen är en importreligion från Mellanöstern, en region vars folk de här typerna på den yttersta, mest nitiskt bibeltroende högerkanten i övrigt tycks ha så svårt med.

Jesus var från en judisk flyktingfamilj. Han predikade fred, förlåtelse, vända andra kinden till, han delade ut gratis sjukvård och livsmedel, han rörde sig bland tiggare, horor, flyktingar och utstötta, den där sorten som dagens mest nitiska patriotkristna rynkar på näsan åt och smäller igen dörren för. Han var ständigt i trubbel med etablissemanget och beslutsfattarna.

Och, let’s face it, han var inte blond, blåögd och ljushyad heller. Och han talade varken finska, svenska eller engelska.

Självklart, inget av det här är en nyhet på något sätt och vis. Den här paradoxen och uppenbara kognitiva dissonansen som en kristen ultranationalist måste känna om han mot förmodan på riktigt sätter sig in i kristendomens grundläggande budskap, den har alltid varit uppenbar.

Så varför inte då välja någon av de ”närproducerade” religionerna? Asatron eller Ukko-jumala? Vissa gör säkert det också. Men okej då, det kräver mentala baklängesvolter av den kalibern att till och med de mest puckade har svårt att hålla tillbaka fnisset när de ska uttala vilken trosbekännelse som det gänget än tillämpar.

Dessutom så står det ingenting i Kalevala som kan användas som tillhygge mot bögar. Vad jag vet.

Från sommarvärme till rekordkyla över en natt – vad är det som ligger bakom, och hurdan blir sommaren?

Den här sortens väder som just nu pendlar mellan ovanligt varmt och ovanligt kallt för årstiden är inget att förvåna sig över av två olika, men samverkande orsaker:

• Solfläcksminimum och därmed solens minskade UV-strålning som gör polarjetströmmen trögare och ökar på tendensen för blockeringar (högtryck) och lågtrycks-”tråg” i den ringlande jetströmmens veck. Vilket väder som blir rådande beror på om vi hamnar under ett blockerande högtryck (som förra sommaren) eller i ett tråg med kalla lågtryck norrifrån.

Case in point: läget just nu. Notera det blockerande högtrycket över Grönland och ”tråget” med lågtryck över Europa.

Den lilla istiden med sin låga solfläcksaktivitet (ca. 1300-1850) hade mycket av det här då somrarna (och skördarna) antingen regnade bort eller så brann skogarna (se kapitlet om lilla istiden i min bok).

Solfläcksminimum tenderar också att knuffa polarjetströmmarna mer i riktning mot ekvatorn, vilket brukar leda till kallare vintrar då vi oftare hamnar på strömmens kalla, norra sida.

• Den globala uppvärmningen som förstärker den ovannämnda tendensen, framför allt beträffade uppkomsten av blockeringar och tråg. Minskade temperaturskillnader mellan det allt varmare Arktis och Atlantens mellanlatituder gör polarjetströmmen och polarvirveln ytterligare svag och instabil (vilket ger utslag i övervägande negativa AO och NAO-index).

Case in point 2: NAO-indexet djupdyker just nu. Med andra ord: Nordatlanten är blockerad.

Den ökade värmen gör hettan och torrperioderna intensivare (som förra sommaren) och eftersom den varmare atmosfären kan lagra mer fukt regnar det sedan ännu mer de somrar då regnväxeln blir och ligga i.

Vädersystemen rör sig också långsammare så vilket väder som än blir rådande dröjer kvar längre.

Min tippning för den här sommaren: det föreligger just nu en hög sannolikhet för blockeringar över Grönland. Det skulle leda till kalla tråg ”nedströms” över Europa med vindar från nord eller nordväst. Kyla och regn skulle i så fall ha ett övertag om vi snackar sannolikheter.

Åtminstone för början på sommaren finns det chanser – eller risker, hur man vill ta det – för kyligt och regnigt väder, så ser det ut just nu. Men framför allt för juli-augusti är det vanskligt att säga någonting med säkerhet.

Å andra sidan, när är det inte det.