Den här kartan över Europas jordbävningsbenägna områden säger allt (kolla Finlands bleka kulör i jämförelse, till exempel).
För Turkiets del orsakas den illröda varningsfärgen av den anatoliska plattan, som är en liten litosfärplatta, en så kallad mikroplatta som innefattar större delen av Anatolien och Cypern.
Plattan ligger liksom inklämd mellan den arabiska plattan som knuffar den norrut, och den massiva eurasiska plattan som vägrar ge vika. Istället knuffas den anatoliska plattan motvilligt västerut, samtidigt som hela plattan gör en långsam rörelse moturs. Så det är en pågående, långsam kedjekrock.
Det är oftast rörelser längs plattans östra och norra förkastningslinjer som orsakar jordbävningarna i Turkiet.
Vid den östra anatoliska förkastningen knycklas alltså den anatoliska plattan till av den arabiska plattan i en så kallad vänster-lateral horisontell rörelse. Också vid den norra anatoliska förkastningen sker en viss horisontell rörelse där den anatoliska och den eurasiska plattan gnuggar mot varandra och anatoliska plattan trycks västerut.
Men alltså, den preliminära platsen för den nu aktuella jordbävningens epicentrum tyder på att det handlar om den ödesdigra trippelkorsningen mellan de anatoliska, arabiska och afrikanska plattorna.
Ironiskt nog så är själva området där den här senaste jordbävningen inträffade normalt relativt tyst, ur ett seismologiskt perspektiv. Endast tre jordbävningar med magnitud 6 eller större har inträffat inom 250 km från det drabbade området sedan 1970.
Konsten att flyga 