”It’s OK!” Om att kanonisera i blindo

Vi människor är konstiga, del 2980: ”OK”

Vi väljer våra symboler på de mest random sätt. Ta nu de två bokstäverna OK till exempel, som enligt en global, tyst överenskommelse har kommit att symbolisera godkännande. Eller att någonting är bra, helt enkelt.

Och varför nu det då? Jo, sannolikt för att någon random amerikan i Boston på 1830-talet tyckte att det är lustigt att stava ”All Correct” fel: ”Oll Korrect”. Förkortat OK. Publicerades först i Boston Morning Post 1839.

Samma sak med talet 42, som i den moderna sekulära jargongen har kommit att symbolisera meningen med livet, fritt tolkat från Douglas Adams bok Liftarens guide till galaxen.

Men Adams har sagt upprepade gånger att han inte hade någon djupare mening med att välja just det talet som svar på den ultimata frågan om livet, universum och allting (enligt boken är 42 svaret, men ingen vet vilken frågan är).

Adams satt enligt egen uppgift och skrev, och valde av ett infall 42, inte av någon särskild orsak, utan för att det var det första tal som ploppade upp i huvudet på honom medan han tittade ut i trädgården från sitt skrivbord.

Och listan rullar vidare. Vi människor tenderar att läsa livets bok baklänges, och skriva in mening åt slumpmässiga grejer i efterhand. Vi kanoniserar i blindo. Jag äter upp min hatt om inte samtliga våra religioner bygger på en stor svärm med OK/42-klassens symbolik och händelser.

(Se även: Life of Brian)

Annons